Reflektioner om blogging o.d....

Till en början: när man testat det och fått lite rutin är det ju ganska enkelt att göra. Det är roligt att kunna och man ser resultatet omgående. Det är en kreativ process men också del av en social. Man skapar något och kan bearbeta det vidare. Människan är en social varelse och man bygger lätt nätverk, om man får tro det man ser på ytan. Har man ett budskap som skall ut, kan dessa nätverk vara guld värd vare sig det gäller mode, eller propaganda av olika slag, framför allt för att genomslaget kan bli så stort.

Flera ser nog på bloggandet som en typ hobby, ett sätt att hålla kontakt med vänner och familj. Numera ser man även de som bloggar mer som ett jobb genom att säkra sin inkomst genom reklamintekter. Ibland undrar jag: har det sociala spelet tagit överhand?

Samtidigt upplever jag detta som roligt. En aspekt av varför kan vara att jag får "vara med mig själv" den stund jag sitter och skriver; det blir typ en existenciell upplevelse.

Twitter ser jag mer som att "slänga käft" och där kan man ju starkt misstänka att effekten blir överexponering, eller att man hasplar ur sig lite genomtänkta saker...Tittar man på vad som publiceras av kommentarer i tidningarna är det lite av kvalitet att bevara för eftertiden.

I Norge har man ett begrepp: "tidsklemma" Där sitter vi alla fast, mer eller mindre. . Det gäller att få tid med allt! Och idag är kravet på medverkan stor! - Hur säkra kvalitetstid?!? Måste man rent ut sagt välja bort, något??